Svensk sångerska Kim Kärnfalks familj består av maken Anders Löwstedt,deras dotter Edie, Anders tre äldre barn från en tidigare relation (bonusbarn) samt familjens husdjur. Tillsammans bildar de en stor familjekonstellation som gemensamt hanterar Kim Kärnfalks Alzheimersdiagnos.
Sedan Kim Kärnfalk gick ut offentligt med sin tidiga Alzheimersdiagnos har familjen blivit en central del av berättelsen hon delar med omvärlden. I intervjuer har Kim återkommande betonat att sjukdomen inte bara drabbar henne själv, utan hela familjen – känslomässigt, praktiskt och psykiskt.
I centrum av familjen står Kims make, musikern och producenten Anders Löwstedt, som öppet har berättat om hur relationen förändrades efter diagnosen. Vardagen förändrades snabbt, och Anders fick successivt ta ett större ansvar, samtidigt som han försökt värna om Kims självständighet och värdighet.
I intervjuer har Anders Löwstedt beskrivit förändringen med orden:
Man slutar inte vara partners bara för att den ena blir sjuk, men livet ställer plötsligt helt andra krav.
Kim och Anders har dottern Edie tillsammans, som Kim ofta beskriver som sin största drivkraft. Moderskapet har fått en ny innebörd, och Kim har berättat om balansen mellan rädslan för framtiden och viljan att leva i nuet.
Om sitt sätt att förhålla sig till moderskapet efter diagnosen har Kim Kärnfalk sagt:
Jag kan inte leva i det som kanske händer. Jag vill vara med min dotter i dag.
En bonusfamilj som möter Alzheimers tillsammans
Familjen omfattar även Anders Löwstedts tre äldre barn från en tidigare relation, som Kim ofta beskriver som sina bonusbarn. Tillsammans bildar de en bonusfamilj där stöd och förståelse går åt alla håll. Enligt intervjuer har barnen anpassat sig till Kims sjukdom på sina egna sätt och hittat nya rutiner i vardagen.
Kim Kärnfalk har berättat att det ger henne trygghet att ha många människor omkring sig, särskilt när minnesförlust och förvirring blir en del av vardagen.
Om familjens sammanhållning har hon sagt:
Vi hjälper varandra. Vissa dagar är jag stark, andra dagar är det någon annan som bär.
Öppenhet, vardag och små källor till trygghet
Familjens vardag har skildrats i TV4-dokumentären Kim – jag lever, där tittarna får en nära inblick i hur Alzheimers påverkar både vardagliga situationer och känslomässiga samtal i hemmet. Beslutet att släppa in kameror i privatlivet var något familjen diskuterade noggrant.
Anders Löwstedt har förklarat beslutet att dela deras historia offentligt så här:
Om vår berättelse kan få någon annan familj att känna sig mindre ensam, då är det värt det.
I hushållet finns även familjens hund Rufus, som Kim har nämnt i intervjuer som en viktig källa till trygghet och struktur. Enkla rutiner, som dagliga promenader, har blivit en stabil punkt i hennes liv.
Om hundens betydelse har Kim Kärnfalk sagt:
Rufus bryr sig inte om att jag glömmer saker. Han vill bara gå ut med mig.
Genom sin öppenhet har Kim Kärnfalk och hennes familj förvandlat en djupt personlig resa till en bredare samtidsberättelse om kärlek, ansvar och motståndskraft.