Inom svensk politik, där transparens och ansvarstagande ofta står i fokus, erbjuder politiska ledares ekonomiska praxis en unik inblick i deras värderingar. För Nooshi Dadgostar, ledare för Vänsterpartiet, är ekonomiska beslut lika betydelsefulla som hennes politiska ställningstaganden.
Allmänhetens intresse för politikers lön är knappast något nytt, särskilt när partiledares inkomster ofta ligger mellan 100 000 och 170 000 kronor per månad. Vänsterpartiet har dock länge förespråkat ett annorlunda tillvägagångssätt—ett som utmanar normerna för politisk ersättning och betonar solidaritet med den bredare befolkningen.
Ett åtagande för rättvisa
Vänsterpartiets ekonomiska ethos bygger på en kärnprincip: förtroendevalda bör inte åtnjuta privilegier som fjärmar dem från medborgarna de representerar. För att säkerställa denna princip har partiet infört en ”partiskatt,” en policy som kräver att dess medlemmar bidrar med en del av sina inkomster till partiet. Det övergripande målet är att förhindra att skillnaderna mellan politiker och allmänheten blir alltför stora.
Denna policy har en konkret inverkan. År 2022 uppgick Dadgostars totala lön, inklusive riksdagsarvode, till 858 000 kronor. Ändå behöll hon enligt partiets riktlinjer endast 33 435 kronor per månad efter skatt—det maximala belopp som tillåts enligt Vänsterpartiets regler. Detta lönetak fortsätter att definiera hennes nuvarande inkomster 2023 och säkerställer att hennes nettolön förblir blygsam jämfört med andra politiska ledares bredare inkomster. Resten av hennes lön omfördelas till partiets centrala fond, vilket förstärker dess engagemang för kollektivt ansvarstagande.
En bredare syn på politiska löner
Partiets ståndpunkt är särskilt anmärkningsvärd i ljuset av bredare trender för riksdagsersättningar. Sedan 1998 har grundlönen för riksdagsledamöter ökat från 30 300 till 73 000 kronor per månad år 2023. Dessa höjningar har ägt rum även under perioder av nationella kriser, såsom covid-19-pandemin och ekonomiska nedgångar, då många medborgare ställdes inför betydande svårigheter.
Trots denna uppåtgående trend har Vänsterpartiet konsekvent förespråkat en sänkning av riksdagsarvodena och föreslagit att lönerna ska anpassas till prisbasbeloppet per månad—en mer blygsam riktlinje. Även om andra partier ännu inte har stött detta initiativ, understryker det Vänsterpartiets filosofi att politiker inte bör existera i en ekonomisk bubbla, avskild från genomsnittshushållets verklighet.
Ledarskap genom exempel
Dadgostars ekonomiska praxis speglar hennes politiska budskap. Genom att följa partiets regler och omfördela en betydande del av sin lön exemplifierar hon ett ledarskap som är rotat i gemensamma värderingar och ekonomiskt ansvar. Detta tillvägagångssätt särskiljer henne i ett politiskt landskap där höga löner och upplevda privilegier ofta kritiseras. Hennes handlingar resonerar med Vänsterpartiets bredare vision: ett samhälle där jämlikhet och solidaritet inte bara är slagord utan också återspeglas i ledarnas vardagliga val. För Dadgostar handlar ledarskap inte bara om politiska beslut, utan om att förkroppsliga de principer som partiet representerar.