Henrik VIII av England hade sex makor. När han dog 1547 var han gift med sin sjätte och sista hustru Katarina Parr, som överlevde honom.
Få kungliga kärleksliv har fått lika stora historiska konsekvenser som Henrik VIII:s. Hans jakt på en manlig arvinge ledde till sex äktenskap, två avrättningar och Englands brytning med påven i Rom.
Den välkända minnesramsan sammanfattar makornas öden som ”skild, halshuggen, död – skild, halshuggen, överlevde”. Den förenklar dock verkligheten. Henrik skilde sig inte juridiskt från sina första och fjärde hustrur – äktenskapen ogiltigförklarades.
Här är historien om Henrik VIII av Englands sex makor.
Katarina av Aragonien var hans första maka
Henrik VIII:s första hustru var Katarina av Aragonien, internationellt känd som Katherine of Aragon. Hon var dotter till de spanska monarkerna Isabella I av Kastilien och Ferdinand II av Aragonien.
Katarina hade först varit gift med Henriks äldre bror Arthur. När Arthur dog endast några månader efter bröllopet blev den unga prinsessans framtid osäker.
Hon gifte sig med Henrik 1509, kort efter att han hade blivit kung. Äktenskapet varade i nästan 24 år och blev därmed det längsta av hans sex äktenskap.
Katarina var inte bara en representativ drottning. Hon var välutbildad, politiskt erfaren och tjänstgjorde som regent när Henrik befann sig i Frankrike. Historic Royal Palaces beskriver henne som intelligent, modig och starkt principfast.
Paret fick flera barn, men endast dottern Maria överlevde barndomen. Hon blev senare drottning Maria I av England.
Henrik ville ha en son
Avsaknaden av en överlevande son blev ett allt större problem för Henrik. Tudordynastin var fortfarande ung, och kungen fruktade att en kvinnlig tronföljare skulle skapa politisk instabilitet.
Samtidigt hade han blivit förälskad i Katarinas hovdam Anne Boleyn. Henrik började därför hävda att äktenskapet med Katarina var ogiltigt eftersom hon tidigare hade varit gift med hans bror.
Katarina vägrade acceptera detta. Hon hävdade att äktenskapet med Arthur aldrig hade fullbordats och att hennes äktenskap med Henrik därför var giltigt.
Under förhandlingarna inför domstolen i Blackfriars vädjade hon direkt till sin make:
Ack, herre, på vilket sätt har jag förolämpat er?
Påven vägrade godkänna en annullering. Henrik svarade genom att bryta den engelska kyrkans band till Rom och flytta den religiösa makten från påven till kronan. Det så kallade reformationsparlamentet förändrade både kyrkan och den engelska staten, enligt Storbritanniens parlament.
Äktenskapet förklarades ogiltigt 1533. Katarina förlorade sin titel som drottning men fortsatte själv att betrakta sig som Henriks rättmätiga hustru fram till sin död 1536.
Anne Boleyn förändrade England
Henrik VIII:s andra hustru Anne Boleyn hade vuxit upp nära de europeiska hoven och återvände till England som en bildad, ambitiös och karismatisk ung kvinna.
Henrik uppvaktade henne i flera år. Anne vägrade enligt historieskrivningen att bli ännu en av kungens älskarinnor och krävde i stället äktenskap och ställningen som drottning.
De gifte sig i hemlighet i början av 1533. Anne var då gravid med parets första barn.
I september samma år födde hon dottern Elisabet. Henrik hade återigen hoppats på en son, men dottern skulle senare bli Elisabet I – en av Englands mest berömda monarker.
Anne var mer än orsaken till ett kungligt uppbrott. Hon stödde religiösa reformer, engagerade sig i politik och försökte påverka hur England skulle styras. Historic Royal Palaces beskriver hur hennes intellekt, kvickhet och karisma förändrade det engelska hovet.
Anne Boleyn avrättades 1536
Efter Elisabets födelse genomgick Anne minst två missfall. När hon inte lyckades ge Henrik en son försvagades hennes ställning snabbt.
Våren 1536 anklagades hon för äktenskapsbrott, incest och förräderi. Flera män i hennes närhet greps samtidigt. Bevisningen var bristfällig, och många historiker betraktar anklagelserna som politiskt konstruerade.
Anne dömdes till döden och halshöggs i Towern den 19 maj 1536. Äktenskapet hade redan förklarats ogiltigt, vilket innebar att Elisabet samtidigt förlorade sin plats i tronföljden.
Endast elva dagar efter avrättningen gifte Henrik sig med Jane Seymour.
Jane Seymour gav honom sonen
Jane Seymour hade varit hovdam hos både Katarina av Aragonien och Anne Boleyn. Hon framställdes offentligt som lugn, lydig och traditionell – en tydlig kontrast till den politiskt aktiva Anne.
Henrik och Jane gifte sig den 30 maj 1536. Jane kröntes aldrig, men hon lyckades åstadkomma det som kungen länge hade väntat på.
Den 12 oktober 1537 födde hon sonen Edvard. Han blev Henriks enda legitima manliga arvinge och efterträdde senare sin far som Edvard VI.
Glädjen blev kortvarig. Jane insjuknade efter förlossningen och dog mindre än två veckor senare. Historic Royal Palaces berättar att hon både födde Edvard och avled på Hampton Court Palace.
Jane begravdes i St George’s Chapel på Windsor Castle. När Henrik dog valde han att begravas bredvid henne, vilket bidrog till bilden av Jane som den hustru han själv betraktade som sin sanna drottning.
Anna av Kleve blev en politisk maka
Efter Jane Seymours död behövde England en ny politisk allians. Valet föll på den tyska prinsessan Anna av Kleve, internationellt känd som Anne of Cleves.
Henriks rådgivare Thomas Cromwell såg äktenskapet som ett sätt att stärka Englands relation till protestantiska furstar i Europa. Konstnären Hans Holbein den yngre skickades för att måla Annas porträtt, och Henrik godkände äktenskapsplanerna efter att ha sett målningen.
När Anna anlände till England blev kungen emellertid besviken. De gifte sig i januari 1540, men Henrik hävdade att han inte kunde fullborda äktenskapet.
Förbindelsen ogiltigförklarades redan i juli samma år.
Anna protesterade inte. Hon accepterade uppgörelsen och fick egendomar, pengar och hederstiteln ”kungens älskade syster”. Historic Royal Palaces beskriver hur hennes pragmatiska agerande gav henne både frihet, trygghet och en ovanligt stark ekonomisk ställning.
Hon behöll en vänskaplig relation till Henrik och hans barn. Anna överlevde både kungen och hans son Edvard och dog 1557.
Katarina Howard var den unga drottningen
Henrik gifte sig med sin femte hustru Katarina Howard i juli 1540, bara några veckor efter att äktenskapet med Anna av Kleve hade ogiltigförklarats.
Katarina var kusin till Anne Boleyn och hade tjänstgjort som hovdam hos Anna. Hennes exakta födelseår är okänt, men hon var betydligt yngre än den 49-årige Henrik.
Den åldrande kungen blev förtjust i sin livliga och charmiga nya hustru. Bakom den glamorösa ytan fanns dock en farlig hemlighet. Katarina hade haft relationer före äktenskapet som inte hade avslöjats för kungen.
Hon anklagades senare även för att i hemlighet ha träffat hovmannen Thomas Culpeper under äktenskapet. Katarina förlorade sin titel och fängslades.
Historic Royal Palaces beskriver hennes fall som en berättelse präglad av både hovpolitik och de mycket begränsade möjligheter som unga kvinnor hade under Tudortiden.
Katarina Howard halshöggs i Towern den 13 februari 1542.
Katarina Parr blev hans sista maka
Henrik VIII:s sjätte och sista hustru var Katarina Parr. När de gifte sig den 12 juli 1543 hade hon redan varit gift och blivit änka två gånger.
Katarina var intelligent, religiöst engagerad och välutbildad. Hon talade flera språk, skrev om teologi och blev den första engelska drottningen som publicerade egna verk under sitt namn.
Hon hjälpte till att återförena Henrik med hans tre barn Maria, Elisabet och Edvard. Samtliga återinsattes i tronföljden och kom senare att regera England.
Katarina fungerade dessutom som regent när Henrik deltog i ett militärt fälttåg i Frankrike 1544. Hennes protestantiska sympatier gjorde henne dock misstänkt i konservativa kretsar vid hovet, och vid ett tillfälle förbereddes en arresteringsorder mot henne.
Genom diplomati lyckades hon övertyga Henrik om sin lojalitet. Historic Royal Palaces beskriver henne som en lärd författare, styvmor och överlevare med en egen politisk och religiös agenda.
Katarina Parr överlevde kungen
Henrik VIII dog den 28 januari 1547, 55 år gammal. Katarina Parr blev den enda av hans sex hustrur som fortfarande var gift med honom och levde efter hans död.
Hon gifte senare om sig med sin tidigare kärlek Thomas Seymour, Jane Seymours bror. Paret fick dottern Mary Seymour.
Katarina dog i september 1548 efter komplikationer i samband med förlossningen. Hon hade överlevt Henrik med mindre än två år.
Tre äktenskap gav framtida regenter
Henrik VIII fick tre legitima barn som överlevde spädbarnsåren:
- Maria med Katarina av Aragonien
- Elisabet med Anne Boleyn
- Edvard med Jane Seymour
Alla tre kom att regera England. Edvard VI efterträdde sin far 1547, Maria I blev drottning 1553 och Elisabet I tog över tronen 1558.
Det är en historisk ironi att Henrik ägnade en stor del av sitt liv åt att få en manlig arvinge, medan det blev dottern Elisabet som fick den längsta och mest berömda regeringstiden av hans barn.
En fullständig översikt över makorna och deras barn finns hos Royal Museums Greenwich.
