Gustav Vasa var gift tre gånger – med Katarina av Sachsen-Lauenburg, Margareta Leijonhufvud och Katarina Stenbock.
Kungen fick sammanlagt elva barn med sina två första hustrur. Tre av sönerna – Erik XIV, Johan III och Karl IX – blev senare kungar av Sverige. Det tredje äktenskapet blev barnlöst.
För Gustav Vasa handlade äktenskapen inte bara om kärlek och familj. Valet av drottning kunde stärka kungens ställning, skapa politiska allianser och säkra den nya Vasaättens framtid.
Enligt Kungliga slottens regentlängd var han gift med Katarina 1531–1535, Margareta 1536–1551 och Katarina Stenbock från 1552 fram till sin död 1560.
Katarina blev hans första hustru
Gustav Vasas första hustru var den tyska prinsessan Katarina av Sachsen-Lauenburg.
Hon var dotter till hertig Magnus I av Sachsen-Lauenburg och Katarina av Braunschweig-Wolfenbüttel. Äktenskapet hade förhandlats fram under flera år och gav den relativt nya svenska kungen en viktig koppling till ett etablerat tyskt furstehus.
När de gifte sig i Stockholm 1531 var Gustav omkring 35 år och Katarina 18. Hon blev därmed den första drottningen inom den nya Vasaätten.
Äktenskapet stärkte Gustav Vasas internationella legitimitet. Han hade valts till kung 1523 men behövde fortfarande bygga upp både sin egen och den nya dynastins ställning i Europa.
De fick sonen Erik
Efter drygt två år i Sverige födde Katarina parets enda barn.
Sonen Erik föddes den 13 december 1533. Som Gustav Vasas första legitima son blev han tronarvinge och en central person för Vasaättens fortsättning.
Efter faderns död 1560 efterträdde han honom som kung Erik XIV.
Katarinas tid som drottning blev däremot kort. Hon dog den 23 september 1535, dagen före sin 22-årsdag. Kungliga slotten framhåller att de negativa berättelserna om hennes personlighet och äktenskap sannolikt uppstod genom senare propaganda mot sonen Erik XIV.
Det finns därför inte tillräckliga belägg för att beskriva förhållandet mellan Gustav och Katarina som så olyckligt som äldre historieskrivning ibland har gjort.
Ryktet om hennes död
Katarinas död gav upphov till ett dramatiskt rykte. Enligt berättelsen skulle Gustav Vasa ha slagit ihjäl sin hustru med en silverhammare eller käpp efter ett gräl.
Historiska undersökningar talar dock emot detta.
Den danske kungen Kristian III befann sig vid det svenska hovet när Katarina dog. Han uppgav i ett brev att hon hade fallit under en dans och därefter blivit svårt sjuk. Katarina kan ha varit gravid, och dödsfallet kan ha orsakats av komplikationer efter fallet.
En senare undersökning av hennes kvarlevor visade inte heller några spår efter våld mot huvudet. Historikern Dick Harrison har därför beskrivit mordhistorien som politisk propaganda från Gustav Vasas fiender, vilket framgår av hans genomgång av dödsfallet.
Katarinas död gjorde Gustav Vasa till änkling med en liten son och endast en arvinge till den nya dynastin.
Margareta blev andra hustrun
Efter sorgeårets slut började Gustav Vasa söka efter en ny hustru.
Valet föll på Margareta Eriksdotter Leijonhufvud, som kom från en av Sveriges mäktigaste adelsfamiljer. Hennes far Erik Abrahamsson Leijonhufvud hade avrättats i Stockholms blodbad 1520.
Margareta var omkring 20 år när hon gifte sig med den 40-årige kungen den 1 oktober 1536.
En äldre berättelse gör gällande att Margareta redan var förlovad med adelsmannen Svante Sture när Gustav bestämde sig för att gifta sig med henne. Samtida källor bekräftar emellertid inte historien, enligt Svenskt biografiskt lexikon.
Svante Sture gifte sig senare med Margaretas syster Märta Leijonhufvud. Genom dessa äktenskap knöts flera av landets mäktigaste adelssläkter närmare kungafamiljen.
Hon blev kungens förtrogna
Margareta Leijonhufvud var betydligt mer än en hustru som höll sig i bakgrunden.
Bevarade dokument visar att hon hade en aktiv roll inom både politik och förvaltning. Hon fungerade ofta som förmedlare mellan kungen och människor som ville framföra önskemål eller klagomål.
Gustav Vasa var känd som en misstänksam och kontrollerande härskare, men han verkar ha haft stort förtroende för Margareta. Hon fick ansvar för flera betydelsefulla slott och kungliga egendomar.
Under Dackefejden 1542–1543 hjälpte hon dessutom kungen att samla information om stämningen ute i landet. I ett brev bad han henne att skicka ut personer förklädda till bönder för att undersöka risken för fortsatt uppror.
Svenskt kvinnobiografiskt lexikon beskriver Margareta som en av 1500-talets betydelsefulla kvinnliga makthavare och konstaterar att äktenskapet framstår som lyckat.
Hennes bror Sten beskrev henne med orden:
Med allgod lycksalighet begåvad.
De fick tio barn
Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud fick tio barn under sitt femtonåriga äktenskap. Åtta av barnen nådde vuxen ålder.
Barnen var:
- Johan, född 1537
- Katarina, född 1539
- Cecilia, född 1540
- Magnus, född 1542
- Karl, född 1544 och död som spädbarn
- Anna, född 1545
- Sten, född 1546 och död som barn
- Sofia, född 1547
- Elisabet, född 1549
- Karl, född 1550
Två av sönerna blev senare svenska kungar. Johan regerade som Johan III, medan den yngste sonen så småningom blev Karl IX.
Tillsammans med Erik XIV från kungens första äktenskap innebar det att tre av Gustav Vasas söner kom att bära den svenska kronan.
Margareta ansvarade också för sin styvson Eriks uppfostran. Hon skulle bli hans förmyndare om Gustav dog innan sonen var gammal nog att regera.
Enligt Kungliga slottens presentation framträder hon i källorna som en kompetent administratör, omtänksam mor och drivande kraft bakom skötseln av de kungliga godsen.
Margareta dog efter sjukdom
Margareta Leijonhufvud dog på Tynnelsö i Södermanland den 26 augusti 1551. Hon var omkring 35 år gammal.
Dödsfallet kom efter en tids sjukdom. Hon hade då varit gift med Gustav Vasa i nästan 15 år och fött tio barn.
Margareta delade ut stora gåvor till skolor, hospital och religiösa institutioner genom sitt testamente. Trots Gustav Vasas reformation tyder hennes stöd till nunnorna i Vadstena på att hon höll fast vid delar av sin katolska tro.
Hennes död lämnade kungen med en stor barnaskara. Flera av barnen var fortfarande mycket unga, och behovet av någon som kunde ansvara för det kungliga hushållet blev en viktig anledning till att han snart sökte en tredje hustru.
Katarina Stenbock blev tredje hustrun
Gustav Vasas tredje och sista hustru var Katarina Stenbock.
Hon var dotter till riksrådet Gustav Olsson Stenbock och Birgitta Eriksdotter Leijonhufvud. Katarinas mamma var syster till kungens avlidna hustru Margareta.
Katarina var alltså systerdotter till Gustav Vasas andra hustru.
När Gustav gifte sig med henne 1552 var han omkring 56 år. Katarina var bara 17.
Den stora åldersskillnaden och familjebandet väckte motstånd inom kyrkan. Präster ansåg att kungen och Katarina stod varandra för nära genom hans tidigare äktenskap med hennes moster.
Gustav Vasa drev ändå igenom giftermålet. Vigseln ägde rum i Vadstena i augusti 1552, och Katarina kröntes samtidigt till Sveriges drottning.
Enligt Katarina Stenbocks biografi handlade äktenskapet även om att bevara de politiska banden mellan kungafamiljen och de mäktiga Leijonhufvud- och Stenbocksläkterna.
Hon blev styvmor åt nio barn
Katarina Stenbock blev ansvarig för ett kungligt hushåll där flera av styvbarnen var nästan lika gamla som hon själv.
Hon fick inga egna barn med Gustav Vasa. Däremot tycks hon ha skapat goda relationer till de flesta av hans barn från de tidigare äktenskapen.
Som drottning försökte Katarina även medla i konflikterna mellan den åldrande kungen och hans barn. Hon blev särskilt förknippad med försöken att lugna Gustav när hans relation till dottern Cecilia blev ansträngd.
Katarina stannade dessutom hos sin sjuke make under hans sista tid. Gustav Vasa dog den 29 september 1560 efter att ha varit kung i 37 år.
Katarina var då endast 25 år gammal och blev änka efter åtta års äktenskap.
Hon överlevde honom i 61 år
Katarina Stenbock gifte aldrig om sig.
Som änkedrottning fick hon Strömsholm som ett av sina viktigaste residens. Hon fortsatte att vara en del av kungafamiljen under de dramatiska regeringsperioderna för Gustav Vasas söner och barnbarn.
Hon upplevde maktkamperna mellan Erik XIV, Johan III och Karl IX och levde fortfarande när Gustav II Adolf satt på tronen.
Katarina dog på Strömsholms slott den 13 december 1621. Hon hade då överlevt Gustav Vasa med mer än 60 år och blivit 86 år gammal.
Kundliga slottens regentlängd beskriver hur hon gick från en 17-årig drottning till en av de mest långvariga änkedrottningarna i Sveriges historia.
Alla fyra vilar tillsammans
Gustav Vasa är begravd i Uppsala domkyrka tillsammans med sina tre hustrur.
De två första drottningarna, Katarina av Sachsen-Lauenburg och Margareta Leijonhufvud, fördes till Uppsala i samband med Gustav Vasas begravning 1560.
Katarina Stenbock begravdes där efter sin död 1621. I dag finns samtliga fyra i det kungliga gravvalvet i Vårfrukoret, enligt Uppsala domkyrka.
Gravmonumentet visar Gustav Vasa tillsammans med sina två första drottningar. Katarina Stenbock finns inte avbildad på monumentet, men hennes kista är placerad i samma gravvalv.
