Ingrid Bergman var gift tre gånger – med Petter Lindström, Roberto Rossellini och Lars Schmidt. Samtliga äktenskap slutade i skilsmässa, och hon var ogift när hon dog 1982.
Hennes kärleksliv innehöll ett långt ungdomsäktenskap, en romans som skapade internationell skandal och ett senare förhållande med en framgångsrik teaterproducent.
Bakom rubrikerna fanns också fyra barn, svåra separationer och långa perioder då karriären höll familjen på olika kontinenter.
Petter Lindström var hennes första make
Ingrid Bergmans första make var Petter Aron Lindström, en svensk läkare som senare blev neurokirurg.
De lärde känna varandra innan Ingrid hade blivit en internationell filmstjärna och gifte sig 1937. Petter blev inte bara hennes make utan hjälpte även till med praktiska och ekonomiska delar av hennes tidiga karriär.
Året efter bröllopet fick de dottern Friedel Pia Lindström, mer känd som Pia Lindström. Hon blev senare journalist, programledare och skådespelare.
Enligt Svenskt kvinnobiografiskt lexikon var Ingrid och Petter gifta mellan 1937 och 1950.
Hollywood förändrade familjens liv
Ingrid Bergmans internationella genombrott förändrade parets tillvaro. Efter framgången med den svenska filmen Intermezzo flyttade hon till USA och började arbeta i Hollywood.
Under 1940-talet blev hon en av världens största filmstjärnor. Hon spelade bland annat i Casablanca, Gasljus, Notorious och Klockorna i S:t Mary.
Arbetet innebar långa inspelningar och mycket resande. Samtidigt studerade och arbetade Petter inom medicinen. Avståndet och deras olika liv skapade med tiden problem i äktenskapet.
Criterion Collection beskriver hur förhållandet hade börjat långt före Hollywoodåren, när Ingrid fortfarande byggde sin skådespelarkarriär i Sverige.
Brevet till Roberto Rossellini
I slutet av 1940-talet såg Ingrid Bergman den italienske regissören Roberto Rossellinis filmer. Hon imponerades särskilt av hans realistiska berättande och ville arbeta med honom.
Hon skrev därför ett brev där hon erbjöd sig att medverka i en av hans filmer.
Om du behöver en svensk skådespelerska som talar engelska mycket bra är jag redo att göra en film med dig.
Formuleringen är fritt översatt från det berömda brev som Ingrid skickade till Rossellini. Hon skämtade även om att hon bara kunde ett fåtal ord på italienska.
Brevet ledde till att hon fick huvudrollen i Stromboli. Under inspelningen 1949 utvecklades samarbetet mellan Ingrid och Roberto till en kärleksrelation, enligt The Guardians skildring.
Kärleken blev en världsskandal
Problemet var att både Ingrid och Roberto redan var gifta när relationen började. Ingrid var fortfarande gift med Petter Lindström, medan Roberto hade en hustru i Italien.
Situationen väckte enorm uppmärksamhet när det blev känt att Ingrid väntade Rossellinis barn. Sonen Roberto, kallad Robin, föddes i februari 1950.
Reaktionerna blev särskilt hårda i USA. Ingrid hade tidigare marknadsförts som en närmast idealisk och respektabel Hollywoodstjärna. Förhållandet passade inte ihop med den bild som filmbolagen och pressen hade skapat av henne.
Hon kritiserades offentligt och fördömdes även i den amerikanska senaten. Kontroversen bidrog till att hon lämnade Hollywood och under flera år huvudsakligen arbetade i Europa.
Ingrid och Petter skilde sig
Äktenskapet med Petter Lindström upplöstes 1950. Separationen följdes av en smärtsam konflikt om dottern Pia, som stannade hos sin pappa i USA.
Ingrid träffade inte Pia regelbundet under flera år. Avståndet mellan mor och dotter blev en av de svåraste följderna av separationen och den offentliga skandalen.
De återförenades senare och lyckades så småningom bygga upp en närmare relation. Erfarenheterna påverkade dock familjen under lång tid, något som även har uppmärksammats i analyser av Bergmans senare filmer om komplicerade relationer mellan mödrar och döttrar, däribland Höstsonaten.
Roberto Rossellini blev hennes andra make
Ingrid Bergman och Roberto Rossellini gifte sig 1950. Deras privata relation och konstnärliga samarbete blev tätt sammanflätade.
Tillsammans gjorde de flera filmer, bland annat:
- Stromboli
- Europa ’51
- Viaggio in Italia
- La paura
- Giovanna d’Arco al rogo
Filmerna var annorlunda än Ingrids stora Hollywoodproduktioner. Rossellini arbetade med en mer avskalad och realistisk stil, vilket gav henne möjlighet att utvecklas som skådespelare men också skapade konflikter kring hennes karriär.
I dag betraktas flera av deras filmer som betydelsefulla verk inom europeisk filmhistoria. Criterion beskriver Stromboli som början på deras omtalade konstnärliga samarbete.
De fick tre barn
Ingrid Bergman och Roberto Rossellini fick tre barn tillsammans.
Sonen Roberto föddes 1950. Två år senare föddes tvillingdöttrarna Isabella och Isotta Rossellini.
Isabella Rossellini blev senare en internationellt framgångsrik skådespelare och modell. Hon är bland annat känd för filmer som Blue Velvet och Death Becomes Her.
Isotta Rossellini valde en mer akademisk bana och har arbetat med litteratur, undervisning och skrivande. Sonen Roberto har huvudsakligen varit verksam inom filmproduktion och näringsliv.
Ingrid hade därmed sammanlagt fyra barn:
- Pia Lindström
- Roberto Rossellini
- Isabella Rossellini
- Isotta Rossellini
Äktenskapet med Rossellini tog slut
Förhållandet mellan Ingrid och Roberto blev med tiden alltmer komplicerat. Ingrid ville återuppta en bredare internationell skådespelarkarriär, medan Roberto föredrog att hon arbetade i hans filmer.
År 1956 gjorde hon comeback i en stor engelskspråkig produktion genom Anastasia. Rollen gav henne en Oscar och markerade hennes återkomst till Hollywoods finrum.
Samtidigt försämrades äktenskapet. Under en resa till Indien inledde Rossellini en relation med Sonali Das Gupta. Ingrid och Roberto skilde sig 1957.
Criterion Collections porträtt av Rossellini beskriver hur både den privata relationen och deras intensiva filmsamarbete avslutades under denna period.
Lars Schmidt blev hennes tredje make
Ingrid Bergmans tredje make var den svenske teaterproducenten Lars Schmidt.
Schmidt var en inflytelserik person inom europeisk teater. Han producerade och presenterade stora internationella uppsättningar och arbetade med flera av tidens mest framstående dramatiker och skådespelare.
Ingrid och Lars gifte sig den 21 december 1958 på Caxton Hall i London. Genom äktenskapet blev han också styvfar till hennes fyra barn, enligt Library of Congress biografiska tidslinje.
Deras gemensamma intresse för teater och kultur skapade en annan sorts relation än hennes tidigare äktenskap. Båda hade etablerade karriärer och var vana vid ett liv präglat av resor, repetitioner och premiärer.
De levde ett internationellt liv
Ingrid och Lars tillbringade mycket tid i Europa. De hade kopplingar till bland annat London, Paris och Sverige, samtidigt som Ingrid fortsatte att spela in filmer runt om i världen.
Under äktenskapet med Lars medverkade hon i produktioner som Indiscreet, The Yellow Rolls-Royce, Mordet på Orientexpressen och Ingmar Bergmans Höstsonaten.
Lars hade samtidigt en framgångsrik karriär inom teatern. Trots deras gemensamma kulturella intressen gjorde arbetet att de ofta befann sig på olika platser.
Äktenskapet upplöstes 1975. De tidigare makarna fortsatte dock att vara nära vänner efter skilsmässan. Turner Classic Movies uppger att vänskapen bestod fram till Ingrids död.
Hon var inte gift när hon dog
Ingrid Bergman gifte inte om sig efter skilsmässan från Lars Schmidt. Hon var därför ogift under sina sista år.
Under 1970-talet diagnostiserades hon med bröstcancer. Trots sjukdomen fortsatte hon att arbeta och gjorde en av sina mest hyllade insatser i Höstsonaten 1978.
Hennes sista stora roll blev som Israels tidigare premiärminister Golda Meir i tv-produktionen A Woman Called Golda. Rollen gav henne postumt en Emmy.
Ingrid Bergman dog i sitt hem i London den 29 augusti 1982 – på sin 67-årsdag. Hennes tidigare make Lars Schmidt befann sig hos henne under hennes sista tid.
Enligt UPI:s samtida rapportering slutade samtliga tre äktenskap i skilsmässa, men Lars fortsatte att vara en betydelsefull person i hennes liv.
