Marie-Louise Ekmans make var skådespelaren och regissören Gösta Ekman. De gifte sig 1989 och förblev ett par fram till hans död den 1 april 2017.
Hon är i dag änka och har inte presenterat någon ny make offentligt.
Tidigare var hon gift med konstnären Carl Johan De Geer och regissören Johan Bergenstråhle. Hennes egen biografi visar hur kärleken, familjen och det konstnärliga arbetet ofta flöt samman genom de tre äktenskapen.
Första maken Carl Johan De Geer
Marie-Louise Ekman, som föddes med efternamnet Fuchs, gifte sig med fotografen och konstnären Carl Johan De Geer 1966.
De var båda unga konstnärer som ville utmana samhällets regler och konstvärldens etablerade ideal. Paret rörde sig i kretsen kring den satiriska tidskriften Puss och ställde ut tillsammans.
År 1967 gjorde de en gemensam debututställning på Galleri Karlsson i Stockholm. De fortsatte att visa sina verk tillsammans under de följande åren. Moderna Museets biografi beskriver denna period som början på Ekmans uppmärksammade konstnärskap.
Äktenskapet upplöstes 1971. De har inte offentligt berättat i detalj om orsaken till skilsmässan, och det finns inga kända gemensamma barn.
Johan Bergenstråhle blev hennes andre make
Samma år gifte Marie-Louise Ekman sig med regissören Johan Bergenstråhle.
De hade redan arbetat tillsammans. År 1970 medverkade hon i pjäsen Minns du den stad, som Bergenstråhle regisserade på Stockholms stadsteater.
Under äktenskapet föddes deras två döttrar. Johanna Bergenstråhle föddes 1972 och Lovisa Bergenstråhle 1975.
Paret förenade även familjelivet med film och teater. Marie-Louise skrev manus till och spelade huvudrollen i filmen Hallo Baby, medan Johan stod för regin. Hon skapade också kostymer till flera av hans teateruppsättningar.
Äktenskapet tog slut 1980. Marie-Louise har inte gjort skilsmässans privata orsaker till en offentlig berättelse.
Gösta fanns länge i hennes liv
Marie-Louise Ekman och Gösta Ekman hade känt varandra under många år innan vänskapen övergick i kärlek.
De syntes tillsammans redan under 1970-talet, men blev ett par först 1989 under arbetet med filmen Den hemliga vännen. Då var Marie-Louise 44 år och Gösta 49.
De kände redan till varandras personligheter, styrkor och svagheter. Därför behövde de ingen lång prövotid när känslorna förändrades.
Vi gifter oss på en gång. Det bara måste bli så.
Marie-Louise har berättat att beslutet kom snabbt eftersom tidpunkten plötsligt kändes rätt. Berättelsen om hur kärleken växte fram visar att relationen byggde på en lång vänskap och en stark mental samhörighet.
De gifte sig samma år.
Två familjer blev en
Marie-Louise hade döttrarna Johanna och Lovisa från äktenskapet med Johan Bergenstråhle. Gösta hade barn från sina tidigare relationer.
När de gifte sig skapade de en bonusfamilj. Marie-Louise beskrev i sin biografi att hon 1989 även blev mamma till Billie och Robin.
Marie-Louise och Gösta fick inga gemensamma biologiska barn. Familjen bestod ändå av fem barn och växte senare med flera barnbarn.
Relationen till barnen och barnbarnen blev en central del av deras gemensamma liv. Marie-Louise har senare varit öppen med att det intensiva konstnärslivet ibland gjorde henne till en frånvarande mamma, men att relationen till de vuxna barnen och barnbarnen är nära.
De skapade tillsammans
Äktenskapet var både en kärleksrelation och ett konstnärligt samarbete.
Marie-Louise skrev, regisserade och skapade visuella världar. Gösta kunde ge hennes egensinniga och absurda berättelser ett mänskligt uttryck framför kameran och på scenen.
De samarbetade bland annat i tv-serierna Duo jag och Vennerman & Winge. År 1996 regisserade de filmen Nu är pappa trött igen tillsammans, med Gösta i huvudrollen.
Marie-Louise skrev även pjäsen God natt herr Morris för honom. Senare arbetade de tillsammans med filmen Asta Nilssons sällskap.
Deras personligheter passade ihop trots att båda hade starka konstnärliga viljor. Gösta förstod snabbt vad Marie-Louise ville uppnå, och hon kunde skriva roller som tog vara på både hans humor och mörker.
Dramaten beskriver Marie-Louise Ekman som konstnär, filmare, dramatiker och regissör. Förhållandet till Gösta blev en viktig del av detta gränsöverskridande arbete.
Gösta drabbades av cancer
Omkring 2011 blev Gösta Ekman svårt sjuk i cancer. Han opererades och tillbringade långa perioder på sjukhus.
Marie-Louise skrev noggranna anteckningar under sjukdomstiden. Texten var från början avsedd att hjälpa Gösta förstå vad som hade hänt medan han varit sövd och svårt sjuk.
Efter behandlingen fick paret ytterligare fem år tillsammans. Cancern återkom senare, och Gösta dog 2017 vid 77 års ålder.
Marie-Louise blev ensam efter nästan tre decennier tillsammans med mannen som hade varit både hennes livspartner och arbetskamrat.
Sorgen blev två böcker
År 2018 publicerade Marie-Louise boken Få se om hundarna är snälla ikväll…. Den bygger på hennes anteckningar från Göstas sjukdomstid och skildrar kärlek, vård, rädsla och död utan skyddande omskrivningar.
Senare öppnade hon väskor fyllda med makens gamla dagböcker. Materialet blev grunden till boken Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till.
I en intervju om sorgen och livet efter Gösta berättade hon att hon fortfarande tänker på hur han skulle ha reagerat på olika saker.
Gösta finns hela tiden med mig.
Hon har bevarat hans rum i hemmet på Södermalm med fotografier, kläder, skor och anteckningar. För henne har relationen fortsatt i minnet och de inre samtalen, trots att Gösta inte längre är fysiskt närvarande.
Marie-Louise har också talat om makens ungdomsdagböcker och livslånga självtvivel i ett reportage från Sveriges Radio.
